…. men trots att vitsipporna lyser lika klart som varje vår är är allting annorlunda.

Vem hade kunnat föreställa sig den uppochnervända värld som vi just nu lever i på grund av ett virus? Förmodligen ingen. Det är bara att göra det bästa av situationen och försöka leva på så gott det går. Men jag kan inte bli fri från funderingen om jorden försöker säga oss något – eller rättare sagt säger ifrån …

Självklart saknar vi sociala kontakter – och för egen del erkänner jag gärna att inställda föreställningar och mässor känns trist. Å andra sidan ger situationen mig tid att skriva varje dag och min lilla novellsamling nagelfars både framlänges och baklänges, något som kanske inte blivit gjort i lika hög grad, om allt varit som vanligt.

Vi har tillbringar mera tid tillsammans och upptäcker vår underbara natur i vårskrud. Låt oss hoppas att vi alla klarar oss igenom den här tiden med hälsan i behåll. Kanske lär vi oss något och och tar hand om Moder Natur på ett bättre sätt i framtiden? Man kan alltid hoppas.