Ja, jo det måste jag medge …

Solen strålar och ger den lust till både aktiviteter både ute och inne, trots alla restriktioner. Tänka först och göra sedan känns i dessa tider som en bra devis. Att hålla avstånd och undvika folksamlingar är lätt sagt och gjort, men visst saknar man den normala del av tillvaron som innebär umgänge med andra. (Det är nu månader sedan både föreställningar och mässor.) Jag aktar mig för att klaga, eftersom dagarna inte är svåra att fylla för en skrivande människa. Snarare känns det ibland som om tiden inte räcker till!

Just nu är jag inne i slutfasen av redigeringen av mitt manus. Att inse hur mycket arbete som behövs även med kortare texter är en del av insikten i den här processen, där mina noveller växer fram. Den lärdomen är jag glad över. Att ha ynnesten att kommunicera med en bra lektör går inte att överskatta – tack Annika!